Med detta inlägg vill jag inte skapa någon debatt i "djuruppfostran" jag vill bara delge er min fasta tro och mitt synsätt på djur/hundträning och varifrån jag tror jag fått det.

Jag är uppväxt med hund i familjen. Vi hade först en riktig gatukorsning innehållande en salig blandning hundar, hon var faktiskt inte alls vacker, t.om riktigt ful men otroligt älskad. Efter henne kom en stor hane, shäfer/newfoundland.

Mina förädrar var väl med handen på hjärtat inte de mest exemplariska hundägarna som går att finna. De skaffade nog mest hund för att vi barn skulle få växa upp med nå´t djur. Pappa var den mest ointresserade och mamma gjorde väl så gott som hon kunde till sitt intresse. Alltså fick hundarna mat, motion och "bara vara med". De har alltid blivit betraktade som familjemedlemmar och därför inte varit varken utstängda eller instängda från familjens gemenskap.

Men någon form av träning/spår/sök eller annan "hundaktivitet" var det aldrig prat på. Våra hundar kunde ungefär komma när man ropade på dem, såpass att de alltid kunde vara lösa. Ja, Ludde som shäfer/njuffen hette han tog sig en runda i grannskapet då och då men kom alltid hem igen.

Jag kan inte minnas en enda gång att mina föräldrar straffade våra hundar för något och eftersom de inte var intresserad av träna hunden så förekom ju faktiskt heller inga belöningar. Men för att komma till saken, man brukar ju göra som man själv blivit fostrad sägs det, och jag försöker tänka tillbaks på var eller från vem jag fått mitt sätt att tänka på när det gäller hund/djur-träning. Ja, att inte straffa djuren kan jag kanske då tacka mina okunniga förädrar för eftersom de INTE gick dåtidens "hundskolor" med en massa bestraffningar av allehanda slag som följd.

Kort och gott,  hemma varken straffades eller belönades djuren.

Tack mamma och pappa för er okunnighet!=)

Men en annan människa som spelat oerhört stor roll  och utvecklat mitt sätt att se på "djurträning" till "belöningsträning" är min granne när jag bodde hemma hos mina föräldrar.

Lotta Öijerberg blev som en förebild som jag burit med mig, hon kom förmodligen in i mitt liv vid rätt tidpunkt för att jag skulle vara oerhört påverkbar för hennes fostringsmetoder. Jag hade aldrig då, när jag var i tidiga tonåren, sett en människa stått med ljus, glad röst, massor av godis och fått hunden att göra kul saker. Jag blev jätte-fascinerad av hennes träningssätt.

Så jag är övertygad om att hennes sätt att belöna och avsaknaden av bestraffning (återigen, tack mamma och pappa)  är det som satt grunderna för mitt synsätt på hund/djur-träning.

Lotta, du är underbar!

För mig är det viktigare med en glad och lycklig hund som gör saker för mig för att den själv ser en vinning i det istället för att den "lyder" mig av rädsla.

Därför började jag när vi skulle skaffa Zelda att leta efter information och kunskap inom hundträning som passade mitt sätt och tänk. När Zelda väl kommit till oss så gick jag valp-kurs med henne för Lotta Öijeberg och hon introducerade oss så smått i klickerträningen. Efter det har jag gått vidare och sökt mer information om klicker eller vad man kallar "belöningsträningen" och ju mer jag lär mig, desto mer inser jag vad jag lite jag kan.

Använder jag mig av bestraffningar? Förut har jag inte trott det för  jag nejar inte, jag fyar inte, jag slår inte hunden o.s.v men jag inser nu att det gör jag ju faktiskt, om Zelda gör något som t.ex skäller på mig för att få uppmärksamhet så får hon ingen uppmärksamhet. Jag kan t.om gå så "hårt" åt henne att hon inte får vara med mig. d.v.s jag stänger en dörr emmelan oss tills hon är tyst. Alltså blir det en form av bestraffning för Zelda eftersom det hon vill är att vara med mig. När hon är tyst kommer belöningen, hon får vara med mig.

När vi tränar något så får hon själv inse vad som belönar (ger godis eller lek) eller vad som bestraffar (alltså utebliven godis eller lek)

För mig är det oerhört trivsamt sätt att vara med våra djur på. Jag behöver inte springa runt och "skälla" på våra djur när de gör fel. Det enda man behöver tänka på är att belöna! Vilket fridfullt sätt att umgås på!

Det gör mig så ont att höra och se människor som är arga på sina djur i tid och otid, de rycker i päls och öron, sliter i koppel, gormar, tjatar, trycker ner dem, skriker åt dem m.m

Varför? Inga djur ber om att komma till oss. De ger oss villkorslös kärlek och glädje. Det är aldrig våra djur som ber om att bli champions och bli hyllade, det är vi människor som mår bra av det. Det enda de vill är att få bli respekterade, aktiverade och älskade.

Zelda kommer aldrig bli duktig på lydnadsplan, inte i vatten heller, hon kommer aldrig bli bruksshampion. Hon kräver inte det heller. Zelda skiter fullkomligen i titlar. Hon vill bara vara hund. Vi håller på med det mesta men det finns inget som Zelda kommer bli bäst i, förutom att vara precis den familjehunden som hon är. För det ÄR hon suverän på och tänk så mycket kärlek hon ger oss varje dag!

Och då känns det riktigt bra att veta att det hon gör varje dag för oss det gör hon av egen fri vilja, inte av rädsla för oss.

Jag är åxå riktigt stolt för jag ser ju vilket förhållningssätt våra barn får till djur. Dan och Louise är oerhört lyhörda och uppmärksamma på djurens "språk" de läser av ansiktsuttryck och kroppsrörelser på Zelda och förstår henne när de umgås med henne. Zelda är en mycket snäll hund men hon visar när hon tycker att barnen är påträngande eller om hon vill umgås eller när hon tycker de går för långt. Detta innebär att Zelda FÅR prata med dem och de lyssnar. Hon behöver aldrig bli "arg" för att de ska höra henne.

Hon behöver heller aldrig bli utsatt av dem för något hon inte vill.

För mig är det guld värt att de ser henne och alla andra djur som egna, tänkande individer.

Jag hoppas att fler och fler får upp ögonen och att det aldrig är försent att ändra inställning/förhållningssätt till djur.

Som tur är så känner jag många duktiga och goa människor som har samma synsätt som jag men ändå tycker jag att vi är för få.

Innan vi fick hem Zelda så var det en person som sa till mig: Du får ju tänka på att du måste lägga omkull hunden flera gånger under uppväxten när den bråkar med dig, orkar du det med en så stor hund?

Jag sa att jag inte kommer behöva det för jag tränar inte så. Personen trodde mig inte utan hävdade bestämt att det "måste" man göra.

Zelda är 6 år nu, vi har aldrig lagt omkull henne i fostran, synd att jag inte träffat personen igen så den kunde se att det går utan!

Vissa "motståndare" till mina fostringsteorier har sagt till mig när Zelda blivit äldre att hon är så snäll för att hon är tik inte p.g.a hur vi fostrat.

Ja, ja...suck...

Om jag skulle "fostra" mina barn som jag ser många "fostra" sina djur så skulle socialen, med all rätt, komma och ta dem från mig.

Vem finns för våra djur?

 

Therese & Atlas

7 juni 2009 19:56

Oj! Jag är mäkta imponerad av din text. Jag blev både varm i hjärtat och lite tårögd när jag läste för det var så fint och jag kan skriva under på vartenda ord. Dina barn ska vara överlyckliga som fått en mamma som har detta synsätt. Jag försöker så gott jag kan att inte bråka på våra djur och är helt övertygad om att bestraffningar med slag och andra hårda metoder inte behöver förekomma och jag har extremt sällan konflikter med Atlas. Jag tror på en ömsesidig respekt.
Jag har precis läst din text högt för min Micke och vi är helt enade om att det är så det ska gå till.
Jag älskar också mina djur och de kommer alltid att bli betraktade som familjemedlemar som är med oss i vår vardag.
Tänk om fler vore som du, då skulle vi ha en vackrare värld!
Tack för att du delade med dig av detta, det kommer förgylla resten av denna dag! Kram

 

Lotta

7 juni 2009 20:23

Men goa vän nu blir jag blyg. Inte visste jag att du tjuvlyssnade på grannarna. Och nu kan du mera än mig om positiv "fostran". Du tränar både djur och barn på detta vis. Och jag vet att du lyckats.
Kram Lillan/ från Lotta

http://oijebergets.se

 

Lillan & Zelda

7 juni 2009 20:51

Therese: Jag blev rörd av det fina du skrivit tillbaks i dina kommentarer. Tack!!
Lotta: Jo du, du anar inte hur mkt. jag lärt mig av att smyga på grannarna;)KRAAAM!

 

Annica

8 juni 2009 05:34

Tycker det var mycket klokt av dej att tjuvlyssna på grannarna=)
Visst är det som du skriver att djuren har INTE bett om att få komma till oss!
Jag är väldigt bra på att "tjata" på mina hundar...fast jag vet att det INTE funkar, funkar mycket bättre att hålla snattran...men jag blir bättre o bättre=), och nejar gör jag också i tid o otid fast jag vet att just det ordet inte sitter till 100&..är så lätt att ta till det ordet!! Vår kurs ledare på allmänlydnaden sa en bra sak till oss...ANVÄND INTE ordet nej i tid o otid om dom ändå inte vet vad det betyder!
Och det här att en del tycker att man ska lägga ner hunden så tycker jag att det finns en del hundägare som man skulle vilja göra så med istället=)
Såg flera saker nu i helgen här på byn, det har varit marknad...och det var VÄLDIGT många som hade tagit med sej sina hundar...tror dom tar med dom för att det är ju så "bra" att socialicera..mm...tycker ju inte jag då..fyy så många som ryckte slet och använde den "berömde" Cesars metoder med en spark i sidan på hunden..som inte begrep ett skvatt...det var trångt och hundarna ville ju såklart hälsa på varann men det fick dom ju inte, till följd av att dom skällde ut varann istället i trängseln, stor tramp risk..nej nog tycker jag man kan lämna hunden hemma och socialicera på annat sätt.
Ha en bra dag/ Kram

http://leonland.bloggagratis.se

 

Lillan & Zelda

8 juni 2009 08:00

Annica: Håller med till fullo ang. att lägga omkull vissa hundägare!=) Cesar Millan ja...tråkigt att de visar såna metoder på tv och sen går folk omkring och tror att detta är det enda rätta! Vissa avgudar honom och jag fattar ingenting, why!??
Vi kanske ska starta en klubb, vi som inte gillar Cesar Millans metoder=)
Kram på dig!

 

Stellas matte Lotta

8 juni 2009 09:37

Så rätt du har, dina föräldrar verkar vara som mina och så har jag lärt mig vara med mina hundar, förutom att jag använder mer godis :-).

http://blondinstella.bloggagratis.se

 

Maaria med 3 landseertjejer

8 juni 2009 12:19

Bra skrivet av dig, Kände igen vissa saker.
Mina föräldrar var också likande.Tack vare dom att vi har haft världens snällaste labrador som fick växa upp med mig när jag va 0-12 år. Nu har de min mimmi- hon har det så bra därborta. Ja det lär bli inte mycket bilder/filmklipp om valparna nu när grabbarna har flyttat. Har Amorina kvar fortfarande=)Tack för krya-hälsning..
Kram

http://www.landseer.blogg.se

 

Bertil

8 juni 2009 17:01

Bra skrivet!

Ha en fin kväll!

Linda

http://bertilblogg.blogspot.com

 

Ruff med matte

8 juni 2009 19:41

Mycket bra skrivet! Har inte haft Ruff så länge men skulle aldrig drömma om att bestraffa. Kör på att belöna och gud så bra det går. Har Oxå fått höra många gånger att jag som är så liten inte kan ha en så stor hund men visst går det UTAN att behöva rycka och slita i hunden för att få den lydig. Zelda har ett toppen liv hos er och som du säger, vilken hund bryr sig om hur många medaljer och diplom den har. De älskar sin familj och det räcker så gott för dem.

http://www.livemedruff.blogspot.com

 

Katarina

12 juni 2009 15:13

Jag håller fullkomligt med dig i allt du skriver. Mycket bra skrivet.

http://www.storpudel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har suttit och plitat på en ny blogg men kan inte bestämma mig för om jag ska behålla den gamla eller ha den nya. Så nu gör jag så här att jag länkar ut den nya, använder den ett tag och så får ni gärna lämna synpunkter på vilken blogg ni tycker bäst...

Ja, det är faktiskt sant! Jag kan inte komma på ett enda tidigare år som jag njutit så fullkomligt av vintern. Denna vintern är bara så bra! massa snö, inge dj-la tö och slask:) Igår efter promenaden när Zelda var riktigt uppvärmd, gjorde j...

Satte mig ner förut med Zelda för att kolla "vinka"-träningen igen. Beteendet satt kvar och hon plockade fram det direkt. Jag fick ett tips från min vän Lena Steffner Starrin, att jag kunde göra ett High five, då jag inte var säker på vad vad ...

Har räknat ut idag att Zelda gått in i höglöp:) Det krävdes ingen större intelligens för att förstå detta då Zelda varit vääääldigt kär idag i ridhuset:) Jag & Zelda, Lina & Pejla och Jill & Riki har varit och tränat tillsammans. Ca. 25 minu...

.... har det bara blivit promenader för oss. Inte haft tid med nå´t träna. Igår hade vi världens finaste vinterväder så jag passade på att ta några foton på vackraste damen när vi var ute=) Idag åkte vi ner till Torsby och gick promenad til...