Idag har jag en riktigt "bad day" har suttit här efter jag kom hem från jobbet imorse och mest gråtit.

Fann en sida igår med ganska utförlig information om juvertumör:

http://www.hundsport.se/redaktionellt/veterinaren_mapp/juvertumorer.html

Blir ju inte gladare direkt av denna vetskap då det känns som Zelda uppfyller iallafall ett par av dessa kriterier för cancertumör.

Men samtidigt finns det ju hopp att det går att göra något åt och det är det jag måste leva på nu annars kommer jag sitta här hemma och gråta fram tills den 10 december.

Hon är ju en del av mig, vem är jag utan henne? den kärleken hon ger, hur klarar man sig utan den? jag förstår det inte...

Ja, jag vet man har dem på lånad tid men jag vill inte tänka, vill inte vara utan henne!!!!!!!

Idag har jag suttit i bädden länge och smekt och kliat Zelda och tårarna har runnit.

Bestämde mig för att så här kan vi ju inte ha det så jag torkade tårarna och så hittade vi på nåt som Zelda gillar, och det är dragkamp om en mjukis.

Vi gjorde det och hon fick vinna grisen flera gånger och då blir hon så tuff och mallig:) sen avslutade vi med skön ryggmassage på vardagsrumsmattan och nu sover hon gott och jag gråter igen...

Har bestämt mig för att åtminstonde försöka tänka att vetten kanske kände fel?

Det kanske ändå bara är fettknölar? om inte så MÅSTE det vara snälla tumörer.