Idag jobbar jag hela dagen, så Louise tänkte hon skulle träna med Zelda lite så att Zelda fick nå´t att göra:)

Hon kom på den smarta idén att ställa upp kameran och filma så att jag fick se när de tränat och nu kan jag sitta på jobbet och titta på vad de gjort=)

Imorse när jag åkte hem från jobbet såg jag att det skulle bli en alldeles speciellt vacker vinterdag idag!

Bråttom hem och fixade hästarna, snabbt in och få i mig mera morronkaffe (krävs några koppar innan min hjärna funkar) och kolla facebook och sen hände inget mer... slapptagen tog mig och jag blev bara sittande:(

Men som tur var så var Lina inloggad och jag skyndade att boka in mig på en prommis med henne, hoppade i varma kläder, slängde mig och Zelda i bilen och körde ner till Lina i Torsby.

Vilken underbar prommis det blev! två timmar i sol, glittrande snö och bara några minusgrader.

Vi stannade till utanför min kompis Linda, med mastifferna Balder och Caesar och pratade en liten stund :)

Lina, Pejla och Zelda

Linda, Lina, Zelda och så en Pejla på språng långt bort i bild:)     

På eftermiddagen hade Louise lust att fotografera så hon stoppade hundgodis i fickorna och tog med sig leksaker och Zelda ut, sen tränade de.

Zelda fick hoppa runt och leta efter leksaken Louise slängt iväg och sen avlämna till Louise i utbyte mot godis=)

Det blev massor av coola foton och några lägger jag in här.

Konstigt nog är inte Zelda helt utslagen ikväll, hon borde vara det efter all aktivitet idag. Kanske tyder på att konditionen är på väg tebax?

Jag har skrivit om min syn på hundträning tidigare men gör här ett inlägg där jag funderar lite kring VEM som bestämmer HUR min hund ska tränas.

Mitt tillvägagångssätt att träna min hund har jag valt utifrån mina egna känslor. Jag vill träna hund på ett sätt som både jag och hunden mår bra av och som jag slipper få skuldkänslor av.

Jag har medvetet valt att leta fram böcker och tränare som jag känner kan ge mig kunskap i mitt sätt att tänka.

Jag visste redan innan jag fick hem Zelda som valp hur jag INTE ville träna, alltså kunde jag börja leta efter de lärare som INTE använde de sätten.

Jag ville INTE att hunden ska känna sig tvingad, jag ville INTE bråka med hunden, jag ville INTE lägga omkull hunden, jag ville inte och ville inte...

Efter en hel del letande och läsande så började känna mig bekväm i vilket sätt som passade mig, det blev belöningsträning. (på den tiden visste jag inte att det hette så:)

Belöningträning är en mycket bekväm och trevlig form av hundträning där man kortfattat belönar beteende man vill ha mer av och nonchalerar andra beteenden (utsläckning)

Alltså har hunden alltid ett frivilligt val i allt den gör, den vågar att prova nya grejer eftersom den inte är rädd för fysiska och psykiska straff. Det enda den riskerar är utebliven belöning i form av godis eller lek.

Jag hade alltså funnit ett sätt att träna som jag är bekväm med och som jag fått resten av familjen att respektera och tro på.

Så fick vi hem vår älskade valp och den vardagliga träningen påbörjades och vi såg framsteg och var nöjda inom familjen med vårt sätt att träna henne till att bli en bra familjemedlem. Tron på vårt träningssätt att nonchalera felbeteenden stärktes när vi såg att utsläckning av vissa beteenden fungerade och att det vi belönade förstärktes.

Men man är ju inte alltid ensam när man tränar hund. Träning är ju dygnet runt med en valp, även när man åker och hälsar på någon eller man får hem bekanta.

Då kan man fråga sig vem har rätten att bestämma över vilket träningssätt som ska utövas på VÅR valp? Är det vi eller är det andra människor man träffar?

Ja, om jag vore elak mot min hund så hoppas jag att någon skulle kunna berätta det för mig och övertala mig till andra metoder men om jag använder vad jag anser etiskt riktiga, sunda metoder som är lätta att förstå för hunden, DÅ förstår jag inte varför många anser sig behöva "hjälpa" oss.

Exempel: Vi är på besök hos någon, Zelda börjar skälla på mig (vilket hon ofta gjorde i uppmärksamhetssyfte som valp/unghund) och jag vänder ryggen till henne och nonchalerar henne, då bara måste "någon" hjälpa mig i min hundträning och börjar med att säga till mig att jag ska säga till min hund!

När jag berättar att jag nonchalerar oönskat beteende, då går de in och "hjälper" mig genom att säga till Zelda att vara tyst och ropa på henne och neja henne, alltså ger de henne uppmärksamhet och min "utsläckning" av beteende blir verkningslös. Det spelar heller ingen roll om jag ber dem vara tyst och låta henne vara ifred för samma sak händer om och om igen.

Detta är bara ett enda av otaliga exempel där andra människor trätt in för att fostra min hund även när jag tydligt markerat min ståndpunkt och berättat att jag inte vill att de bryr sig om henne.

Vad beror detta på?

Konstigt nog så har jag aldrig någonsin sett en enda människa gått in och avbrutit träningen när någon annan hundägare argt och burdust korrigerat sin hund.

Varför är det så okej att korrigera och så totalfel att nonchalera?

Tycker andra att jag har så ofantligt fel så kan de väl hålla det för sig själva?

Det är ju MIN hund och jag som ska leva med hunden.

Försöker de bevisa något för mig? Det enda de lyckas med är att förstöra för mig och min familj, träningen för oss tar längre tid.

Nu har det blivit bättre (men inte bra) på senare år men det beror väl mest på att Zelda nu är vuxen och kan sköta sig hyfsat tillsammans med oss och andra så det finns ingen anledning för andra att hjälpa till med fostran.

Däremot kommer ju ämnet upp till diskussion då och då om hur man tränar/fostrar hund och vi blir ofta starkt ifrågasatta i vårt tänk.

Får höra om att jag MÅSTE kunna ta benet av Zelda om hon har ett, jag MÅSTE säga till henne om hon skulle morra o.s.v nämen, har jag inte tränat henne vid matskålen? man måste ju lära hunden att man kan ta maten...

Skulle aldrig fresta mig att stoppa ner huvudet i matskålen och låtsas-äta Zeldas mat för att hon inte ska morra vid maten, nu har hon har aldrig gjort det men hon har heller aldrig haft anledning att passa sin mat.

Jag tror inte på teorin om att hundar hela tiden strävar efter att klättra på rang-skalan och att hundar ska veta sin plats. Och jag förkastar helt teorierna om att jag ständigt måste markera för min hund att hålla sig längst ner på rangskalan. 

Som tur är har jag min familj och vänner runt omkring som tänker på samma sätt som mig och av det blir man stärkt i sin tro och man kan ventilera och byta åsikter med varann=)

Och jag känner faktiskt kloka människor som tillämpar andra metoder men som respekterar mig/oss i vårat sätt att lära Zelda.

Zelda fyller 7 år i maj och jag tycker hon är ett lysande exempel på att belöningsträning fungerar. Inte för att hon har tävlingsbevis för det, utan enbart för att hon blev en supersnäll varelse som älskar människor. Det tycker jag är betyg gott nog.

Och det enda jag vill är att andra ger f-n i att hjälpa mig fostra min hund om jag inte ber om det! Och det hjälper inte att övertala mig att jag ska börja korrigera!

Det var dagens arga ord=) Nu har jag fått spytt ur mig om detta och nästa gång jag bloggar ska jag klaga mindre;)

På förmiddagen idag har vi tränat: Lägga ekorre i en hink med katastrof-resultat:)

Zelda fattade inget och tyckte hinken var läskigt!

Det blir till att ta en riktig funderare på hur vi ska gå vidare i träningen.

Jag håller ju på och bygger upp kondis och muskler på Zelda och mig efter månaden i vila. Puh, det känns riktigt rejält att man inget gjort:(

Försöker att öka sakta så att det inte blir bakslag med hälta och stelhet för Zelda.

Idag gick vi i 45 minuter där drygt hälften av promenaden gick i snö, suck och stön om man ändå hade bättre flås...

Tog en fotopaus mitt på snöiga järdet så jag fick hämta andan lite=)

Vad kan man hitta här under?

Blä!

Jeeesus, vad i like snö!!!!     

Fortfarande förstår inte Zelda helt vad som ska göras med ekorrhuset.

Hon skulle helst av allt bara bära iväg med det och mysa som med hennes andra mjukisar, inte använda det som en aktiveringsleksak att plocka ekorrar ur.

Men om jag sitter med henne så förstår hon ganska bra att om hon gör nå´t med huset får hon godis=)

Zelda testade även ifall att "stänga" skafferidörren kunde ge godis, det var ju det Louise tränade på henne för ett litet tag sen och det låg kvar i minnesbanken=)

Hmmm, undrar vad matte vill att jag ska göra?

Såhär kanske?

Men så här då matte?

Men då provar jag bita en ekorre då...

Får jag godis om jag petar på dörren?

Näha, då testar jag bita en ekorre igen...

Oj! ser man på, nu kommer godisen:)

Då provar jag en ekorre till då...

Nämen se så glad matte blev! hon till och med klappar händerna!

... och det gav minsann utdelning=)     

Stoppade fickan full av godis vid kvällens promenad.

Tråkiga promenader nu då det är mörkt och snö så det är svårt att gå överallt.

Men vi har en fin liten runda där tillbakavägen går i skogen och där ungdomarna åker skoter så det går att gå där utan att kliva i djupsnö.

Mitt mål idag var att träna några sättanden, några lägganden, ett par inkallningar och bara lite fritt följ. Bestämde mig för att enda kravet jag hade på momenten var att Zelda skulle uppleva det som mycket roligt. Alltså inga krav på precision och tävlingsmässigt korrekta moment. Det kan tyckas lätt kanske men för mig som har en hund som lätt "faller ihop" och snabbt tycker det blir trist är detta riktigt svårt.

Detta pass ska jag ta med mig i minnet inför kommande träningar för hon slängde sig i backen på ligg! samma vid sättande och jag avbröt träningen mens hon fortfarande var på hugget. Zelda är ingen lydnadshund men om jag åtminstonde kan få henne att tycka det är kul så bryr jag mig inte så mycket om hur hon utför momenten, bara hon gör dem med glädje!=)

Nu ska jag doppa näsan i Hundtränarboken och inspireras till träning och så ska jag läsa hundgodisrecepten i den. Kanske göra hemlagat godis till veckan=)

Ray hade testat ett av recepten och Zelda fick igår med sig en påse med smakprov hem, det var den godisen jag belönade med vid kvällens träning och det gick ju hem!=)

Eftersom jag hade en del ärenden i Torsby idag tog jag med Zelda och gick promenad där tillsammans med Lina & Pejla

Det blev inte så lång promenad med den tog länge och var jättebra socialträning.

Vi gick inne i själva samhället och det blev en hel del människor att stanna och prata med.

Vi stannade till vid Ingela Renhults hårsalong, hon har skaffat sig en alldeles bara sååå söt liten border-collie valp, hon kom ut med lilla sötisen så han fick hälsa på våra voffs.

Zelda tyckte inte alls att han var kul, mest dryg och bråkig och hon såg uppgiven ut.

Den lilla försökte med alla medel få igång Zelda, men icke! hon såg bara oerhört trött ut på honom.

Pejla tyckte däremot han var alldeles superkul så de busade ganska rejält=)

Efter det gjorde vi ett stopp vid Ray´s tatueringsstudio så att han fick ta mått på Zelda eftersom han ska sy en weightpull-sele till henne.

Ja, inte för att vi ska börja med weightpulling utan för att han gör såna enastående bra selar och vi ska använda den i syfte att bygga och stärka Zeldas muskler. Sen stod vi och pratade allmänt om hund och jag och Lina fick en liten inblick i hur weightpulling går till, intressant!

Ca. 2,5 timme tog prommisen och på den tiden borde vi ju ha tagit oss ett par mil men vi gick nog max 5 kilometer=) Zelda är ändå mycket trött nu av alla intryck och ligger raklång på golvet:)

Idag kom Jill, Riki och Zelda hit. Alltså Jill har ju åxå en vovve som heter Zelda:)

Lite problem för vår Zelda blev det till att börja med promenaden då Jill ropade på sin Zelda, vår Zelda vände sig om gång på gång och tittade frågande på Jill, vad vill du egentligen när du ropar på mig?=) men efter en stund slutade hon med det och fattade väl att Jill inte ville henne nå´t.

De förtsa tio minuterna fick Zelda gå i koppel för att bli varm och sen släppte jag henne lös så hon fick busa lite med Riki.

Promenaden gick inte på plogade vägar utan vi pulsade i snö och jeeesus så andfådd jag blev! Det kändes i låren att jag åkt slalom igår och flåset ligger minsann inte på topp efter en slapp vinter:/

Efter promenaden gick vi in och fikade och pratade länge och väl.

Jättetrevligt! alltid kul att prata hundar=)