Direktlänk till inlägg 26 januari 2010

Rätten till att fostra sin egen hund?

Av zelda - 26 januari 2010 13:47

Jag har skrivit om min syn på hundträning tidigare men gör här ett inlägg där jag funderar lite kring VEM som bestämmer HUR min hund ska tränas.

Mitt tillvägagångssätt att träna min hund har jag valt utifrån mina egna känslor. Jag vill träna hund på ett sätt som både jag och hunden mår bra av och som jag slipper få skuldkänslor av.

Jag har medvetet valt att leta fram böcker och tränare som jag känner kan ge mig kunskap i mitt sätt att tänka.

Jag visste redan innan jag fick hem Zelda som valp hur jag INTE ville träna, alltså kunde jag börja leta efter de lärare som INTE använde de sätten.

Jag ville INTE att hunden ska känna sig tvingad, jag ville INTE bråka med hunden, jag ville INTE lägga omkull hunden, jag ville inte och ville inte...

Efter en hel del letande och läsande så började känna mig bekväm i vilket sätt som passade mig, det blev belöningsträning. (på den tiden visste jag inte att det hette så:)

Belöningträning är en mycket bekväm och trevlig form av hundträning där man kortfattat belönar beteende man vill ha mer av och nonchalerar andra beteenden (utsläckning)

Alltså har hunden alltid ett frivilligt val i allt den gör, den vågar att prova nya grejer eftersom den inte är rädd för fysiska och psykiska straff. Det enda den riskerar är utebliven belöning i form av godis eller lek.

Jag hade alltså funnit ett sätt att träna som jag är bekväm med och som jag fått resten av familjen att respektera och tro på.

Så fick vi hem vår älskade valp och den vardagliga träningen påbörjades och vi såg framsteg och var nöjda inom familjen med vårt sätt att träna henne till att bli en bra familjemedlem. Tron på vårt träningssätt att nonchalera felbeteenden stärktes när vi såg att utsläckning av vissa beteenden fungerade och att det vi belönade förstärktes.

Men man är ju inte alltid ensam när man tränar hund. Träning är ju dygnet runt med en valp, även när man åker och hälsar på någon eller man får hem bekanta.

Då kan man fråga sig vem har rätten att bestämma över vilket träningssätt som ska utövas på VÅR valp? Är det vi eller är det andra människor man träffar?

Ja, om jag vore elak mot min hund så hoppas jag att någon skulle kunna berätta det för mig och övertala mig till andra metoder men om jag använder vad jag anser etiskt riktiga, sunda metoder som är lätta att förstå för hunden, DÅ förstår jag inte varför många anser sig behöva "hjälpa" oss.

Exempel: Vi är på besök hos någon, Zelda börjar skälla på mig (vilket hon ofta gjorde i uppmärksamhetssyfte som valp/unghund) och jag vänder ryggen till henne och nonchalerar henne, då bara måste "någon" hjälpa mig i min hundträning och börjar med att säga till mig att jag ska säga till min hund!

När jag berättar att jag nonchalerar oönskat beteende, då går de in och "hjälper" mig genom att säga till Zelda att vara tyst och ropa på henne och neja henne, alltså ger de henne uppmärksamhet och min "utsläckning" av beteende blir verkningslös. Det spelar heller ingen roll om jag ber dem vara tyst och låta henne vara ifred för samma sak händer om och om igen.

Detta är bara ett enda av otaliga exempel där andra människor trätt in för att fostra min hund även när jag tydligt markerat min ståndpunkt och berättat att jag inte vill att de bryr sig om henne.

Vad beror detta på?

Konstigt nog så har jag aldrig någonsin sett en enda människa gått in och avbrutit träningen när någon annan hundägare argt och burdust korrigerat sin hund.

Varför är det så okej att korrigera och så totalfel att nonchalera?

Tycker andra att jag har så ofantligt fel så kan de väl hålla det för sig själva?

Det är ju MIN hund och jag som ska leva med hunden.

Försöker de bevisa något för mig? Det enda de lyckas med är att förstöra för mig och min familj, träningen för oss tar längre tid.

Nu har det blivit bättre (men inte bra) på senare år men det beror väl mest på att Zelda nu är vuxen och kan sköta sig hyfsat tillsammans med oss och andra så det finns ingen anledning för andra att hjälpa till med fostran.

Däremot kommer ju ämnet upp till diskussion då och då om hur man tränar/fostrar hund och vi blir ofta starkt ifrågasatta i vårt tänk.

Får höra om att jag MÅSTE kunna ta benet av Zelda om hon har ett, jag MÅSTE säga till henne om hon skulle morra o.s.v nämen, har jag inte tränat henne vid matskålen? man måste ju lära hunden att man kan ta maten...

Skulle aldrig fresta mig att stoppa ner huvudet i matskålen och låtsas-äta Zeldas mat för att hon inte ska morra vid maten, nu har hon har aldrig gjort det men hon har heller aldrig haft anledning att passa sin mat.

Jag tror inte på teorin om att hundar hela tiden strävar efter att klättra på rang-skalan och att hundar ska veta sin plats. Och jag förkastar helt teorierna om att jag ständigt måste markera för min hund att hålla sig längst ner på rangskalan.

Som tur är har jag min familj och vänner runt omkring som tänker på samma sätt som mig och av det blir man stärkt i sin tro och man kan ventilera och byta åsikter med varann=)

Och jag känner faktiskt kloka människor som tillämpar andra metoder men som respekterar mig/oss i vårat sätt att lära Zelda.

Zelda fyller 7 år i maj och jag tycker hon är ett lysande exempel på att belöningsträning fungerar. Inte för att hon har tävlingsbevis för det, utan enbart för att hon blev en supersnäll varelse som älskar människor. Det tycker jag är betyg gott nog.

Och det enda jag vill är att andra ger f-n i att hjälpa mig fostra min hund om jag inte ber om det! Och det hjälper inte att övertala mig att jag ska börja korrigera!

Det var dagens arga ord=) Nu har jag fått spytt ur mig om detta och nästa gång jag bloggar ska jag klaga mindre;)

På förmiddagen idag har vi tränat: Lägga ekorre i en hink med katastrof-resultat:)

Zelda fattade inget och tyckte hinken var läskigt!

Det blir till att ta en riktig funderare på hur vi ska gå vidare i träningen.

Mina tankar

Dela

Ann-Cathrin

26 januari 2010 19:40

Hej!
Förstår absolut ditt sätt att tänka och fostra sin hund=)!
Ett underbart sätt om det fungerar MEN tyvärr tror jag inte att denna metod funkar på alla hundar...Har en undran tex om min hund skulle sno mat från bord o bänkar kan jag ju inte "stå o se på" under tiden den äter och belöna den när den ätit klart...hur gör man då? Jag tror absolut på belöning men den måste väl även veta "när gränsen är nådd"?
Nu beror det ju på naturligtvis vilka "hyss" hunden hittar på.
Ha de gott! Och träna din hund som just du vill ha den!

Jill

26 januari 2010 20:46

Bra skrivet... håller med!!!

Stella och Doris matte Lotta

26 januari 2010 23:18

Åh vad jag förstår dig!!! Min Stella är ju en ganska osäker hund och där funkar absolut inte hårda metoder, men tänk om folk kunde lyssna på mig, nej istället ska de lägga sig i och jag får börja om från början, ett steg fram och 5 tillbaka!!!
Sen det där med maten har jag aldrig förstått, om någon skulle ta min mat ifrån mig när den är god och jag är hungrig så skulle jag oxå bli förbannad, nej låt hundarna äta i fred så slipper de bli stressade.

http://blondinstella.bloggagratis.se

Carina T

27 januari 2010 00:13

Så himla bra skrivit! Håller med dig fullständigt. Måste ju kännas mycket bättre att få träna med belöning än att hålla på och korrigera en hund. Man vill ju skapa ett förtroende och det tror inte jag man gör med så kallad bestraffning, då anser jag att man bara ökar avståndet till hunden och vem vill det?

Kramisar!

http://ozzyeddie.se

Therese & Atlas

27 januari 2010 07:11

Vad glad jag blev när jag läste ditt inlägg, otroligt bra skrivet. Precis så där vill jag att hundträning ska gå till. Jag tror absolut inte heller att hundar vill klättra i rang hela tiden utan tror att hundar som på ett naturligt sätt hamnat längst ner i rangen med snälla metoder är väldigt nöjda. Det är jobbigt för en hund att ständigt försöka klättra i rang och därför gör man dem en tjänst genom att befria dem från det.
Jag vet att jag kan ta vad som helst ifrån Atlas, ben, hans mat leksaker osv MEN varför skulle jag göra det? Hans mat har han fått av mej och jag har sagt varsågod, varför skulle jag äventyra hans tillit till mej genom att ta den i från honom igen? Hel sjukt tycker jag.
Vem finner glädje av att träna en hund som är rädd för bestraffning ist för en glad och framåt hund som vill anstränga sig för den där belöningen?
För alla hundars skull önskar jag att fler vore som du. Det är aldelens för många som tror att det "inte går" att träna på det sättet och att hundar MÅSTE sättas på plats, det är ju bara väldigt okunniga människor som vägrar testa andra vägar.
Keep up the good work!!!!! Jätte kram till dig!

http://www.atlas.blogg.se

Annica

27 januari 2010 15:32

Så sant så sant=) jag har märkt många gånger att en del vill "hjälpa" mej med mina "odrägliga" hundar! Och har jättesvårt att förstå att man inte "tar" tag i dom!!
Kram=)

http://leonland.bloggplatsen.se

Bengta med Bella & Smilla

28 januari 2010 07:31

Gud så bra skrivet halka in här från Stella och Doris blogg. Du skriver precis vad jag tycker och vad jag försöker göra lyckas inte alltid men då är det jag som behöver tänka till lite mer inte bara skylla på att hunden är dum. Håller med i allt du skriver tycker det är sunt förnuft.

http://teamlagotto.blogg.se

Lina

28 januari 2010 16:30

Jättebra skrivet Maritha!
Jag har också varit med om folk som vill fostra min hund, och vet hur jobbigt det kan vara...

När det gäller detta med hundar som morrar vid maten så uppfattar ju många felaktigt detta som ett uttryck för dominians. Så är det inte. Hunden har naturligt ett försvarsbeteende kring mat, och att den morrar beror helt enkelt på att den är rädd att bli av med maten när någon kommer nära. Den litar inte på att den får ha maten ifred. Detta är ju kanske tråkigt, men det är inte dominans - hunden försöker INTE klättra i rang...

Med Pejla har jag gjort så ända sedan hon var liten, att jag då och då när hon äter sträcker ner handen mot skålen och lägger i lite mer mat, eller något jättegott. Nu har hon aldrig morrat vid skålen, utan detta var mer i förebyggande syfte - att lära henne att en människohand nära maten är något positivt. Det har funkat väldigt bra tycker jag :)

Enligt den danske varg- och hundforskaren tillika författaren Freddy Worm Christiansen så finns det väldigt många missförstånd där människor tolkar hundars och vargars beteende som dominansbeteenden. För det första så inkluderas inte människor i varken vargars eller hundars rangordning eftersom vi inte är samma art. För det andra så handlar det om andra saker än dominans. Ta detta med morrandet vid maten som exempel igen - i en vargflock morrar alla vargar, oavsett rang, om en individ kommer för nära maten. Men bara för det så ändras inte rangordningen. Freddy Worm Christiansen har levt tillsammans med både vargar och hundar i 30 år så han har nog en del på fötterna i sin forskning...

Som du vet kan jag prata hur länge som helst om sånt här, men det går ju inte här ;)

Du ska hur som helst få låna boken av mig framöver. Den är väldigt, väldigt intressant!

Kram!

http://hundtranaren.bloggplatsen.se/2009/11/08/216

Lina

28 januari 2010 16:50

För den delen :)
Läste kommentarerna lite senare, och tänkte svara på Ann-Cathrins fundering.

Som belöningstränare eller klickertränare så väntar man inte ut precis alla beteenden. Bara sådana beteenden som man kan ha överseende med så att säga.

Om min hund skulle hoppa upp på köksbordet och börja ta för sig skulle jag be henne att gå ner. Om hon inte hörde mig (vilket förmodligen skulle vara troligt), skulle jag bara lugnt och fint flytta henne därifrån, och sedan se till att hon inte fick chansen att göra om det.

Min hund var väldigt "jobbig" ett tag och sprang runt benen på oss här hemma när vi lagade mat - det var uppenbart att hon var ute efter att lyckas få i sig en smakbit av något.

Det jag gjorde då var att lära henne att det lönade sig mer att ligga strax utanför köksdörren medan matlageriet pågick. Det lärde jag in genom att shejpa henne dit. Ju längre ifrån mig och ju närmare köksdörren hon rörde sig, desto bättre, och jag såg då till att kasta till henne en godbit när hon befann sig där jag ville. Successivt flyttades denna position till strax utanför dörren, och det tog inte lång stund förrän hon fattade att det var där hon tjänade mest på att vara.

Efter det har jag kastat till henne godbitar när hon frivilligt gått och lagt sig där när jag lagat mat.

Men nu för tiden behöver jag knappt belöna det längre, eftersom det blivit ett så "välbefäst" beteende. Hon lägger sig där när matlagningen drar igång, för att hon lärt sig att det är där det lönar sig mest att hålla till i dessa situationer.

Men NU, får jag ge mig... kan som sagt hålla på hur länge som helst ;)

Kram igen då!

http://hundtranaren.bloggplatsen.se/2009/11/08/216

29 januari 2010 08:57

du har en åsn hund det funkar på helt enkelt, alla ahr ju inte det, detta funkar för dig, döm inte ut andra

Lillan och Zelda

29 januari 2010 12:43

Jag vet inte mg vad i inlägget du missförstått. Jag dömer INTE ut andra. I inlägget förklarar jag klart och tydligt om hur JAG vill fostra MIN hund och att jag blir ledsen över att andra inte respekterar detta. Jag försöker INTE att fostra andras hundar, det finns några som dock försöker "hj'älpa" mig att fostra min hund. Så vari dömer jag?? Är det att döma om jag ber om min egen rätt till att fostra min egen hund???????

Gaaaah!!!

Kommentarer (6)

Av zelda - 20 februari 2010 12:41

Har suttit och plitat på en ny blogg men kan inte bestämma mig för om jag ska behålla den gamla eller ha den nya. Så nu gör jag så här att jag länkar ut den nya, använder den ett tag och så får ni gärna lämna synpunkter på vilken blogg ni tycker bäst...

Har blivit kär i vintern!

Kommentarer (11)

Av zelda - 16 februari 2010 11:32

Ja, det är faktiskt sant! Jag kan inte komma på ett enda tidigare år som jag njutit så fullkomligt av vintern. Denna vintern är bara så bra! massa snö, inge dj-la tö och slask:) Igår efter promenaden när Zelda var riktigt uppvärmd, gjorde j...

Färdigt moment:)

Kommentarer (9)

Av zelda - 15 februari 2010 14:12

Satte mig ner förut med Zelda för att kolla "vinka"-träningen igen. Beteendet satt kvar och hon plockade fram det direkt. Jag fick ett tips från min vän Lena Steffner Starrin, att jag kunde göra ett High five, då jag inte var säker på vad vad ...

Ridhusträning med stoooor störning:)

Kommentarer (9)

Av zelda - 12 februari 2010 16:28

Har räknat ut idag att Zelda gått in i höglöp:) Det krävdes ingen större intelligens för att förstå detta då Zelda varit vääääldigt kär idag i ridhuset:) Jag & Zelda, Lina & Pejla och Jill & Riki har varit och tränat tillsammans. Ca. 25 minu...

Igår och idag....

Kommentarer (6)

Av zelda - 11 februari 2010 14:33

.... har det bara blivit promenader för oss. Inte haft tid med nå´t träna. Igår hade vi världens finaste vinterväder så jag passade på att ta några foton på vackraste damen när vi var ute=) Idag åkte vi ner till Torsby och gick promenad til...