Ja, igår grät jag från och till hela dagen, för att distrahera mig satte jag mig på träningscykeln och körde tre mil i vansinnigt tempo så svetten dröp om mig och bena skakade när jag gick av. Det kändes bättre efter det och jag har sovit gott inatt.

Så himla dumt att gå omkring och ta ut sorgen i förskott men det är inte lätt att INTE göra det.

Idag försöker jag se mer realistiskt på saken och känner att vi SKA fixa det här!

Varför skulle just Zelda vara av den procenten med dåliga odds?

tumören är inte stor, det borde ju vara ett gott tecken.

Hon är pigg och glad, nä det måste bara gå! Vi ska kämpa.

Idag har jag en riktigt "bad day" har suttit här efter jag kom hem från jobbet imorse och mest gråtit.

Fann en sida igår med ganska utförlig information om juvertumör:

http://www.hundsport.se/redaktionellt/veterinaren_mapp/juvertumorer.html

Blir ju inte gladare direkt av denna vetskap då det känns som Zelda uppfyller iallafall ett par av dessa kriterier för cancertumör.

Men samtidigt finns det ju hopp att det går att göra något åt och det är det jag måste leva på nu annars kommer jag sitta här hemma och gråta fram tills den 10 december.

Hon är ju en del av mig, vem är jag utan henne? den kärleken hon ger, hur klarar man sig utan den? jag förstår det inte...

Ja, jag vet man har dem på lånad tid men jag vill inte tänka, vill inte vara utan henne!!!!!!!

Idag har jag suttit i bädden länge och smekt och kliat Zelda och tårarna har runnit.

Bestämde mig för att så här kan vi ju inte ha det så jag torkade tårarna och så hittade vi på nåt som Zelda gillar, och det är dragkamp om en mjukis.

Vi gjorde det och hon fick vinna grisen flera gånger och då blir hon så tuff och mallig:) sen avslutade vi med skön ryggmassage på vardagsrumsmattan och nu sover hon gott och jag gråter igen...

Har bestämt mig för att åtminstonde försöka tänka att vetten kanske kände fel?

Det kanske ändå bara är fettknölar? om inte så MÅSTE det vara snälla tumörer.

Är så nervös av väntan så i stället för att vänta på att de skulle ringa från Solstadens smådjursklinik så ringde jag dem idag, och det var tur det sa hon som jag fick prata med, för de har ganska mycket att göra så det hade kunnat ta några dagar innan de ringt.

Jag fick op-tid den veckan jag ville ha det, en vecka jag är ledig mycket och kan vara hemma med henne. Torsd. den 10 dec. blev det och då är jag ledig och kan vara hemma hos Zeldisen i allafall fyra dagar, känns skönt.

Hoppas, hoppas, hoppas nu att det är snälla tumörer, jag vet inte vad jag gör annars. Jag blir galen bara av att tänka tanken på att mista henne!

Det går rätt bra att skingra tankarna när man har något för sig och har människor att prata med, men just nu är jag ensam hemma och då kryper det på mig och tårarna kommer...

Ja, idag var ju dagen som vi skulle operera bort Zeldas fettknöl.

Vi kom till veterinären men vid undersökningen av Zelda fann veterinären en juver-tumör:( jag blev alldeles paff och rädd!

Hon tröstade med att 70% av dem är godartade men för mig var det ingen riktig tröst, jag är skitarädd att denna tumör är en av de övriga 30%

Det var bara en tumör som hon kunde konstatera men hon sa att det kändes "allmänt knöligt" i hela juvret:(

Hon ville att vi skulle ta bort denna tumör så fort som möjligt och eftersom hon inte hinner operera bort både fettknöl, juvertumör och vageln i ögat under en vanlig narkos så ville hon remittera oss till Solstadens djursjuk i Karlstad där de kan söva Zelda under gas-narkos och ta alla grejerna på en gång.

Zeldas öron blev kollade, det ena var rött och irriterat långt ner i och det andra var skitigt, så det fick vi rengöring och medicin emot.

Vaccination blev det åxå och nu är det bara att vänta på telefonsamtal från Solstaden ang. tid. Vetten sa åtminstonde att de brukar vara ganska snabba.

Usch, det känns nervöst med en såpass stor op. och detta blir första gången vi behöver utnyttja försäkringen. Känns ändå skönt att man har en försäkring då vetten tror operationen kommer kosta 6-8000:-

I väntrummet.  

Fettknölen som upptäcktes förra vintern i Zeldas vänstra armhåla skall

opereras bort. Den har växt markant från att ha varit i storleken av en ärta

till att ha blivit som kanske en kvinno-knytnäve:(

Jag är rädd att den sitter dumt och irriterar när hon rör sig och att hon kanske

därför åxå snedbelastar sin kropp.

Hon har även en "grej" typ som en liten vårta på undersidan ena ögonlocket

som ska skrapas bort samtidigt och så blir det vaccination och kontroll av

hennes öron som åter igen krånglar:(

P.g.a att jag vill ha speciell veterinär så fanns det ingen passande tid förrän

den 23:e nov. så vi får se till nu att röra oss ordentligt och umgås med hund-

vänner fram till dess, för sen blir det ju lugnt och tråkigt i några veckor:/

Idag åkte vi ner till Torsby och gick en långprommis med Lina och Pejla. Jättekul

som vanligt och en massa intressant hundsnack:)

När jag kom hem från jobbet imorse hade Zelda ett svällt ögonlock, hon är

lite känslig mot knott och myggbett så då sväller hon ibland men nu?

Finns det såna otyg nu? Vad annars kan hon ha gjort...

Ja, sen när jag såg den ena katten, Tazzen, så haltade han. Jag lyfte upp

honom och kollade och då fann jag en ganska rejäl spricka under ena trampdynan:(

Det är den stora trampdynan på vänster framtass och den är som uppfläkt liksom

så vi får väl se om vi klarar det utan infektion, annars blir det veterinären för honom...

Jag klämde i aloevera-gel och nu är han, stackarn, instängd på badrummet.

Han får vara instängd där för då får han vara ifred för Gandalf som har en tendens

att vara ganska taskig mot Tazzen när han har ont någonstans.

Ja, man ska då inte klaga på vädret nu! Strålande solsken! Jag och Zelda tog oss en

timmes promenad så nu mår vi gott, sen ska jag iväg på jobb igen. Börjar 14.45 och

slutar 8.15 till morronen men sen är jag ledig i 4 dagar, gôtt!

Syns inte jättebra på bilden att hon är svälld men det är hennes vänstra

ögonlock som det har hänt nåt med.

Underbar höstpromenad :)

Och så en bild på Gandalf den "elake"

Igår gick jag och Caroline promenad med våra hundar igen. Det var superskönt ute och prommisen blev nästan 1,5 timme lång.

Det märktes på Zelda på kvällen. Hon gick med betydligt kortare baksteg och imorse när hon skulle sitta så tog det lite tid att sätta sig. Hon var inte superstel men ändå såpass att man såg det, så när jag och Caroline skulle gå prommis idag så fick Zelda vara hemma:( Himla tråkigt.

Vi gick en helt ny promenadväg som tog nästan 1,5 timme så det var nog bra att Zelda inte var med, halva vägen ungefär var på asfalt så då tror jag hon blivit väldigt stel.

Nu ikväll gick jag en liten prommis, 25 min, med henne och då var hon glad och ville med och såg "pigg" ut så jag får låta henne vila då och då och få kortisar varvat med några längre o.s.v

Det är så synd att man har en hund och måste lämna den hemma vissa prommisar:(

Idag har det varit Agility-tävlingar i Torsby ridhus. Jag och Louise åkte dit på f.m och himmel så kul det var att se! Jag har bara sett såna tävlingar på tv för allt kul brukar vara när jag jobbar men nu var det på min lediga helg så då passade vi på att åka dit och det ångrar jag inte! Det var verkligen publikfriande och MYCKET kul! Vi fick oss många goa skratt men jag blev åxå väldigt imponerad av hur duktiga alla ekipage är. Oj, oj...jag skulle nog ligga raklång på banan eller springa in i nåt hinder, minst!=)

....att skriva om. Vardagen är som den brukar full av "måsten".

Zelda har haft krångel igen med sitt ena öra så vi har tvättat och tvättat, verkar bli lite bättre nu men hon fullkomligt hatar att få öronrenset i örat och nu har det blivit så ofta så hon har koll på mig och direkt jag kommer med flaskan springer hon och försöker gömma sig under vardagsrumsbordet:( Det spelar ingen roll om jag håller flaskan bakom ryggen för det har hon lärt sig redan att är mina armar bakom ryggen så är förmodligen flaskan med...godis hjälper inte för det ratar hon när flaskan är med.

Promenader går vi varje dag, jag försöker gå ca. 30-40 min. två ggr. om dagen för att hon inte ska bli stel. Häromdagen kom Linda S. och vi gick lite längre ca. 1 timme och Zelda var pigg och glad undertiden men när vi skulle gå kvällsprommisen så totalvägrade hon! Jag fick inte ut henne ens med godis så jag gick en prommis UTAN hund! Det kändes konstigt.

Dagen efter när vi gick upp haltade hon bak lite och var stel men det gick över rätt snabbt. Den dagen fick hon vila.

Man blir ju nervös och rädd för hon är ju 6 år snart men jag tycker det är för tidigt att inte kunna eller orka gå promenader utan att bli stel eller halt. Jag får helt enkelt fortsätta gå många och korta promenader och så får vi hoppas att det inte blir sämre. Ska jag jämföra med i höstas så är hon ju mindre stel så det är väl ett gott tecken även om jag tycker det tar lång tid.