Djurlivet här hemma verkar ha gått in i en otursperiod...

Vi har sällan haft krångel med våra djur och de flesta veterinärbesök vi gjort har bestått av vaccinationer, fram tills i somras.

Igår kväll ringde Jörgen mig på jobbet och sa: Jag har skadat Tazzen!!

Tazzen gillar att vara med i garaget, fråga mig inte varför, men det är bara så att han gärna vill vara med där. Igår när Jörgen var på väg ut därifrån så såg han inte Tazzen och drog igen dörren, dörren är liksom en del av garageporten, ganska stor och tung. Och däremmelan hade Tazzen fastnat med sin tass när han tänkte gå in!

Jörgen sa att Tazzen skrek som en galning och det kan jag förstå. När han fått upp dörren hoppade Tazzen iväg på tre ben och gömde sig under vedskjulet.

Efter lite lock fick han dock fram honom, gick in och kollade. Det rann tydligen ganska mycket blod och en trampdyna var trasig så han ringde mig på jobbet och frågade vad vi skulle göra.

Jag ringde jourhavande som sa att vi kunde vänta till idag med att komma in med honom.

Så när jag slutat jobbet imorse var det bara att åka hem, snabbfixa hos hästarna, packa in Tazzen och Zelda förståss  som alltid vill med, i bilen och dra iväg till veterinären i Sunne.

Resultat: mjukdelsskador i 3 tår, en mindre spricka i en trampdyna och en skadad klo. Veterinären sa att vi hade haft jättetur och att det inte behövdes göra något i detta läge utan han får läka ut det själv. Vi skulle komma in igen om klon börjar krångla för då kan de ta bort den.

...ja, det är precis vad vi nu är.  Jörgen började jobba tillbaks förra veckan och Dan tillbaks till skolan. Igår började även Louise, hennes skola har haft lite längre jullov än de andra men nu har även de börjat.

Och så har jag ringt veterinären igen! Den nya knölen som  Jörgen fann i december, i Zeldas armhåla, som då var liten som en ärta har växt! nu är den nog ca.3 cm. i diameter:( Det blir operation måndagen den 19:e jan.

Denna knöl är inget Atherom och jag är jätterädd att det är en farlig knöl.

Och nu blir det ingen simträning än på ett tag igen, det som vi skulle börjat med i januari:(

Lite deppigt känns det... jag är sååå orolig för att mista Zelda!

För att göra något roligt och slippa tänka på det, så tog jag och Zelda bilen ner till Torsby förut och gick promenad med Linda och Wendela i Torsby.

Jag har av Linda blivit utsedd till en av hennes "årets vänner"

En titel som jag blev mycket stolt över! Det värmde Linda! Kramar i massor till dig och det känns bra att kunna vara med och "lösa upp knutar";)

Det blev 1 1/2 timmes promenad i superskönt solskens-väder.

Hoppas nu att vi inte gick för länge så att Zelda är stel imorrn och har ont...

Efter det åkte jag in på Vackra hem och interiör  och gjorde slut på en del av presentkortet jag fick i julklapp! En helt underbar affär!

Har varit ner till Kil igen på massage med Zelda. Hon tycker det blir mysigare för var gång och börjar väl förstå att Pernilla bara är till för att göra trevliga saker med henne=)

Nu blir det inget mer massage i Kil förns efter julhelgerna men jag har fått instruktioner på vad jag själv kan göra hemma så att hon blir masserad ändå.

Jag hade en arbetskamrat med denna gång för att slippa åka ensam och vi passade på att efter massagen åka in till Karlstad och köpa några julklappar.

Ja, det blev ju inte många affärer eftersom Zelda satt i bilen och tur hade vi åxå för det var väldigt få människor i farten så vi slapp trängas=)

Magmassage av Dan. Kolla hängläppen=)

Vi var ner till Sunne förut och "min" veterinär tog stygnen.

Hon tyckte åxå att såret nu såg jättebra ut och är läkt. Jippie!

Däremot så fick hon känna på en ny knöl som husse upptäckte bakom vänster framben under helgen. Veterinären sa att det inte är ett nytt Atherom och hon kan inte säga precis vad det är men om den inte minskat på en månad så ska det tas ett biopsi på den=( Så nu får vi helt enkelt hålla tummarna att den försvinner av sig själv....

Biopsi angående SA kommer inte att tas på Zelda i detta läget. Det måste vara ett angripet område för att ett biopsi ska vara rättvisande så det är bara att vänta och se om "något konstigt" dyker upp i hennes hud och då kan man ta ett prov där. Bläää, det börjar snurra i mitt huvud om biopsier och sjukdomar hit och dit!

Hela hösten känns som ett virr-varr av veterinärer, vårdcentraler, sjukhus och apotek.... massage, stretching, muskeluppbyggnad, mediciner och operationer av både djur och barn.

Jag är oerhört tacksam över att ingen av dem haft livshotande diagnoser.

Hur jobbigt skulle inte DET vara!??

Lägger in en bild på Gandalfslappis, ännu en suddig bild! Fattar inte vad felet är!? Förut har jag ju inte haft sådana problem men nu blir ju varenda bild jag tar inomhus suddig och skum i färgerna!

Som ni ser har inget mer kommit upp på väggarna än men det kommer.

Hyllan som ska sitta ovanför sängen ligger på v.rumsgolvet och håller på att målas, jag har en strykning kvar.

Sänggaveln, ja den får vänta...mycket slipning och jobb med den så jag får invänta ny motivation för att ha lust med den, typ nå´n gång nästa år...=)

Idag har jag varit iväg med Zelda på massage. Hon var ganska uppspelt när vi kom dit men det lugnade sig någorlunda efter tag.

Hoppas att detta nu gör så att lilla gumman på sikt mår bättre.

Passade på att åka in till Rusta i Karlstad när jag ändå var i närheten.

Jag köpte 10 liter superbillig (och säkert skitdålig) väggfärg! Det är denna hink som ska ta mig ur deppressionen=)

Jag är illamående över vår sängkammartapet och jag känner att varken tid eller ekonomi räcker till för att tapetsera om därinne, så jag gick och köpte världens billigaste färg och kommer att slabba upp det på väggarna under helgen=) Nu tror jag väl kanske inte att något så ytligt som lite ny färg i sovrummet tar mig ur en depp men man kan ju hoppas=) och då har jag ju åtminstonde hittat på nå´t positivt!

Vilken färg? Det får ni gissa!

Ja, jag kan nog ta en före och en efterbild åxå=)

...kan det vara det jag drabbats av? Näe då, riktigt så illa är det väl inte men det känns verkligen som hela jag slagit tvärstopp, inget är riktigt kul och jag är så HIMLA trött! Idag när barnen åkt till skolan gick jag och lade mig igen och sov till 10.30

När vi vaknat jag och Zeldisen fick jag tvinga mig ut på en promenad.

Ja, det var ju skönt när vi väl kom ut men det är som att det är så jobbigt innan...

Sen ska jag iväg och jobba, det vill jag inte heller...börjar 14.30 och slutar 8.30 imorron, jag vill vara hemma! Men när jag kommer hem imorrn så är jag ledig fyra dagar och gissa om jag ser fram emot det!

Jag ska försöka komma på nå´t roligt att göra då som lättar upp mitt humör lite=)

Igår kväll när jag kommit hem från jobbet berättade Jörgen att han och Dan varit ute på promenad med Zelda OCH de hade även lagt ett litet korvspår åt henne , hon var givetvis jätteglad åt detta och fann korven utan problem. Det är jättekul att de hittar på nå´t utöver det vanliga med henne!

Zeldas "nya" sår läker fint och denna gång tror jag faktiskt att det kommer hålla när stygnen sprättas, det ser tätare ut och ingen sårskorpa i mitten.

Imorron ska vi ner till Kil igen för massage. Det lär ju bara bli lite massage, typ halvkropp, och kanske stretching. Men det är väl bättre än inget.

Zelda har inte börjat löpa än så det väntar jag på, hon brukar löpa så att hon är färdig till julafton men så blir det visst inte i år.

Sen i fredags så har Tazzen slutat äta metacam. Vi har under en två-veckors period trappat ner på metacamet och gått över till Glucosamin som jag fick av veterinär Lotta för att testa om han klarar sig enbart på det.

Än ser vi ingen skillnad på honom och jag hoppas sååå att han ska klara sig utan metacamet.

Det blir till att vara noga med att kolla hans rörelser och humör för att se om han börjar få ont igen för då går jag direkt tillbaks på metacamet, jag vill ju absolut inte att han ska gå med smärtor.

Tänk om djur ändå kunde berätta för oss hur de känner, så mycket enklare det vore!

Sen vill jag tillägga något chockartad att min sambo Jörgen, tillika Zeldas husse, frågade mig alldeles spontant igår om jag och HAN skulle gå en promenad med Zelda!

Så vi drog på oss reflexvästarna och gick en 40 minuterspromenad tillsammans, det var jättetrevligt men Zelda blev något förvirrad av vem hon skulle följa när husse hade henne i koppel.

För er som inte känner honom så kan jag berätta att promenader är av det tråkigaste han vet, ja, han gör det om han måste t.ex när jag jobbar 24 timmarspass, han övertalar ibland nå´n av barna så då slipper han=) men annars så är det jag som går de mesta promenader här.

Ja, vad har hänt?? Jag höll ju på att dö av chock förståss, sen blev jag ju lite fundersam...är han sjuk? hjärnblödning? scizofreni?  men nä...han påstod allvarligt att han behöver bygga upp kondisen om han ska klara spela hocky!

Ja, det är ju bara att jubla och vara glad så länge det håller i sig=)

Märks nu på Zelda att vi inte har samma aktivitetsnivå som förut.

Hon är piggare och mycket mera vaken inomhus och det krävs mer av mig som matte inomhus.

Hon vill bralla ute i snön och pockar på uppmärksamhet så jag provar med tuggben, godislet m.m för att hon ska ha nå´t att pyssla med.

Stackars lilla skrutta. Nu ska jag jobba hela helgen så det blir resten av familjens uppgift att aktivera lugnt.

Fast Jörgen har precis börjat träna hocky och tyckte själv att det var bra att han ska gå promenader med "gamla" stela muskler (Det där med gamla sa han inte själv, det lade jag till) =)